Totalt avslappnad i "någons" hand.... Att "någon" tar hand om mig så jag kan sluta mina ögon och sova bort rädslan, sorgen och smärtan. När jag vaknar är det som vanligt igen.....

Ännu en dag av ovisshet och långt från Malin.....

I morgon är det midsommarafton....jasså, är det det?

Vaknade av telefonen igen, långt borta hörde jag den. Jag ser att det är farfar och tänker, oj, gick det för fort? Jag ringer upp.

-mormor, vem fick jag armbandet av?

-du fick det av Daniella

-hejdå.....

Ja, barn är för härliga de lever här och nu!

Jag är så tung i bröstet idag och Malin föreslog att jag skulle ta med mig en pava rött och sätta mig i hönshuset och släppa ut all min gråt, rädsla, sorg, förtvivlan och oro! Ja, eller hur? Där är jag ju hemma.....

Jag förstår lillan som tyckte det var lite stökigt här. Jag har 2 stora hundar i lilla hallen, 2 stora hundar i stora hallen, 6 dvärgschnauzer bredvid den lilla hallen, Pia, Elsa, Isa och mamma + 6 valpar i köket. Grindar överallt och de är dessutom inte vana vid småbarn så det tog några dagar innan de slutade bli hysteriska när de såg henne.

I går fick jag mess från Frankrike, där är min valpköpare/ vän (diakon) är på besök, hon var på kvällsandakt i en klosterkyrka och skulle tända ett ljus och tänka och be för oss alla. Efter messet ringde hennes man (kyrkoherden) och frågade hur jag mådde och när jag berättade om messet från frun sa han: ja, hon har gått i kloster! Så blir det när man släpper taget! hahaha man måste få skratta!

Jag ber Er att fortfarande tänka på att inte ringa varken Malin eller mig, för det ÄR så jobbigt att rapa om gång efter gång vad som händer och hur det känns. Läget är fortfarande kritiskt men stabilt. Och varje gång någon ringer kommer den ofattbara sorgen och rädslan tillbaka och så tar det en stund efter samtalet att hämta sig och så är det dags igen.....

Vi kan bara hoppas och tro på ATT han SKA komma hem till oss. Fortsätt tänka, be och ge oss kraft på distans!

Till Alla ingen nämnd ingen glömd!

Min kära granne Helena som ska försöka se till att mina blommor överlever ringde idag:

- Hej! jag har sett till dina blommor nu men jag har en fråga?

- jaha? har du vattnat mina sidenväxter?

- nej, jag undrar om du gjort lumpen?

-va??????? gjort lumpen? hahaha nej verkligen inte! vad menar du med det?

- Jo, min pappa sa att det är bara i lumpen man lär sig bädda sängen som du gjort......att kunna släppa en peng och den studsar upp i handen igen.....

Jag fick mig ett riktigt hjärtligt skratt! Tusen tack för det!

Och jag måste erkänna att jag bäddar bara när jag ska åka bort.....Varför? Ja, för att grannen ska få sig ett gott skratt kanske? *skrattar*

Lillan hämtades av farfar Tommy och Lena för en stund sedan. Hon blev såååå ledsen på eftermiddagen och sa att hon ville inte vara i Värmland....hon ville vara hos farfar i Östhammar....lilla gumman. Jag lät henne ringa till farfar för att hon skulle lugna sig men då blev hon bara mer ledsen. Sen sa farfar att han skulle komma och hämta henne och hon torkade tårarna och satte sig i mitt knä och gosade. Lilla lilla gumman, hur ska jag göra nu ensam här! Nu kommer jag att ha tid att tänka och DET VILL JAG INTE!!!!!

Men allt det bästa för mormors lilla prinsessa. Och det tyckte farfar med. Klart han åker 60 mil efter jobbet för hennes skull....så är det bara.

Mormors duktiga tjej! som hjälpt till varje dag att se till djuren. Och det var viktigt att vi kollade om det kommit några fler ägg som hon skulle ge farfar.....

till pannkakorna!

Först vill jag säga till ALLA där ute att jag ORKAR inte prata i telefonen mer om hur det är. Jon är stabil men vi kan inte blåsa faran över än då svullnaden som trycker på hjärnan finns kvar. I går hade han i alla fall fått fram:

-mummel mummel pippi? Och det var att han undrade hur Nathalie hade det. Jag skickade lite bilder som Malin skulle ta med till honom idag. Just nu vill jag fokusera på att lilla Nathalie har det roligt och skönt med sin mormor i Värmland. Jag förstår att ni av god vilja och omtanke hör av er men det går inte så länge jag har lillan här, och det är bara för jobbigt hela situationen. Igår var vi till ICA i Nybble och handlade lite, vi köpte glass och satt utanför och åt den i solen. Då kom en gammal farbror och hälsade på lillan, han pratade bred värmländska:

- josså här sitter du å äter godis?

- näe jag äter glass, svarar den lilla prinsessan *ler*

Idag blir det mer pannkakor! Vi plockar äggen uppe hos hönsen och går direkt ner och gör smet! Underbart! Vi hystade ut ALLA hundarna i hundhuset i går och fick sova 8 timmar!!!!! Välbehövligt kan jag säga! Jag vaknade av en liten hand som smekte min kind:

-mormor, kan vi gå upp nu?

Det här är ljuvligt att snusa på! Hur många de är? ja, det kan ni försöka räkna ut! *skrattar*

Just nu har jag fått positivt besked från Malin, Jon är mer stabiliserad i sitt tillstånd, men vi kan inte blåsa faran över än. Kan det vara ALLA som tänkte, tände ljus och bad för Jon? Jag VILL tro det är så.....

Snälla! Fortsätt att göra det tills det vänder helt!

Här kommer en ljuvlig bild på lillan ute på gården, hon var såååå fascinerad av traktorn!

Lyckligt ovetande om det tragiska som händer!

Fler bilder kommer, i valplådan och hos hönsen.

Som sagt så måste vardagen rulla på fast man känner att huvudet inte är med. I morse vaknade lillan 05.30 och jag tror hon vaknade av den för-b tuppen som försöker lära sig gala....När Jim och Ella hörde henne blev de som galna och trodde de skulle få gå ut...åhhh stön jag har sovit alldeles för få timmar. Jag brukar sova typ 9 timmar/natt nu blev det 5... Vi småpratade en stund och hon somnade om. Hundarna lyckades jag få att lägga sig med mycket hot om utebliven mat och stryk. Skrattar! Blir man galen av hundar som vaknar och bara tror det är att köra i 180? Mina egna ligger kvar och är övertygade om att det är fel tid på dygnet.

I dag har vi plockat ägg och gjort pannkakor av dem. Matat hönsen med gamla bullar. Kollat om marsvinen fått ungar och cyklat uppe på gårdsplanen och självklart på väg till postlådan dragit i kull i gruset med skrik och tandagnisslan som följd. Tittat på film och när jag kom med en liten skål med godis till filmen får jag en kommentar:

- men gu mormor det är inte lördag!!!!!! och ett jätteflin!

Det ringer många och det är uppskattat men jag kan INTE prata om det som händer Jon! Nathalie blir tyst när jag svarar och jag ser på henne att hon lyssnar...Därför ber jag Er som ringer att respektera att det inte går att prata när hon är nära. Tids nog får hon, och även vi klarhet i hur framtiden ser ut!

Idag har jag fått ett uppmuntrande samtal av prästen i Tuna församling hemma i Alunda. Han och hans hustru (diakon) är valpköpare till mig och det känns skönt när även de som man inte "trott" på tidigare kan ge tröst. Eller är det som man säger:

När fan blir gammal blir han religiös? *ler med en tår i ögat*

Skämt åsido, jag MÅSTE ta varje litet halmstrå för att försöka finna tröst i den här otroliga, ofattbara situation som vi sitter i.

Nu har jag lillan i badet och jag LOVAR att när hon kommer upp därifrån kommer hon att somna som en stock. Jag kommer också att försöka komma i säng tidigare i kväll för att samla krafter. Jag har inte fått rapport från Malin på eftermiddagen, det kommer säkert senare i kväll.

Tack ALLA ni som finns där ute och tänker på oss! I nuläget räcker tanken mer än väl! Man (jag) orkar inte prata om detta om och om igen, det är bara för tungt.

Vaknade kl 05.30 av ungtuppen som håller på att lära sig gala..... upp och stänger fönstret men kan inte somna om. Lika bra att gå upp och sätta på en kopp kaffe, ehhh näe skulle inte tro det. Då är det nämligen 10 dvärgschnauzer som blir jätteglada! Jippie! ska vi får gå ut redan!

Ligger kvar och funderar. Vad livet kan svänga snabbt, här om dagen ojade jag mig över mina självsprickor och mitt stukade lillfinger..... so what?

Jag hämtade lillan och hundarna idag, på vägen tillbaka så stannade vi på McDonalds och käkade. Ska du kissa innan vi åker igen? Näe. Vi hinner inte mer än några mil: -mormor jag är bajsnödig. Jaha, just nu ligger jag i 130, nej jag menar 90 *ler* på motorvägen. Jag kan inte stanna här för då kommer polisen säger jag: uuuuhhhhäääää! jag MÅSTE bajsa NUUUUUU! Operation övertalning, distraktion sker för fulla muggar! Vi hinner till Dinners i Arboga.

Mötet mellan hundarna gick suveränt, men som jag alltid sagt:

Chottis har trevliga hundar och ett bra ledarskap.

Sting (ung border collie) säger till Jim (gammal kastrat)

- jaha och vem är du då som kommer här och kommer? 

- Tare j-igt lugnt din lilla snorunge.....svarar Jim

- Vaddårå? svarar Sting och ställer sig på tårna...

- Hörde du inte vad jag sa? Pang sa det och Sting fick sig en tjottablängare!

Sen lekte de som de känt varandra länge. Enja (Salukin) stod bakom verandastaketet och tittade..... Ella (dobermann) galopperade glatt runt som en kalv och tyckte livet lekte så det här ska nog gå bra.

Återigen ber jag till de högre makterna, om det finns några? att min svärson som nu är flyttad till Neurokirurgiska intensiven ska hämta sig och komma tillbaka till oss . Fy, vad det låter otäckt bara att skriva ordet, och det är det.

Vi tänker och förmedlar den styrka och energi vi har.

Malin min kära dotter! Nu kan du ta hand om Jon helt och hållet för resten av familjen tar jag hand om.

Puss och kram och godnatt!

hoppas tuppjäveln har sovmorgon!

Sitter som bekant ensam med en massa djur i Värmland, då känns det skönt att få använda tangentbordet för jag ORKAR inte prata om det som händer runt oss nu! Det känns som ett vacum i huvudet. Jag har kollat att alla djur har mat och vatten och släppt in och ut hundar men inte mer.....finns ingen ork idag.

I morgon bitti åker jag till Alunda för att hämta hundar och barnbarn och tar dem med mig ner hit. Då lär det bli full rulle ett tag med en 3,5 åring som har i genomsnitt 250 frågor/dag. *ler* hon är inne i "varför" perioden.

Här blandar jag en brygd som jag skickar via telepati till svärsonen Jon så han repar sig och överlever!

Det är faktiskt där vi står nu!

En brygd med: massor av energi, kärlek och omtanke.