Det är vad som händer när det blir så här, se föregående inlägg. Läget för Jon är återigen stabilt, so far so good.....

Jag tänker så otroligt mycket på Malin som lever i detta varje dag 7 dar i veckan. Precis när man tycker att det gått några dagar av stabilitet så slås benen undan för en. Jag är trots allt lite på "distans" här i Värmland men känner ju Malins förtvivlan och oro. Att uppleva den ena dagens små framsteg till den andra dagens rädsla och panik gör att man blir mentalt uttömd! minst sagt. Men det är bara att fortsätta att hoppas och tro att han kommer hem till oss.

Jag lade min mobil i köket i natt, det har ju varit lugnt på sjukhuset några dagar. När jag kom ner i morse ser jag att någon ringt flera ggr runt kl 03.30 i natt! Hjärtat stannar nästan.......

Jag skickar ett mess för att inte väcka Malin, men hon är vaken för hon hade gjort lika, stängt av ljudet på mobilen i natt.

Det var sjukhuset som sökte oss. Jon hade fått bröstsmärtor så de befarade en hjärtinfarkt..... Som väl var lugnade sig smärtorna och det verkar stabilt nu. Malin har åkt in och jag väntar rapport senare.

Men som sagt, våga inte för ett ögonblick lägga ner garden och tro att det ska vara "lugnt".

Jag hoppas att mina inlägg med att vi vill vara "ifred" inte feltolkas! att vi tycker ni är egoister som hör av Er hela tiden och "stör" oss!

SÅ ÄR DET VERKLIGEN INTE! Men efter att åskan (Gud?) tagit telefonen och datorn ett dygn känner jag att jag fått lite nya krafter.... så enkelt kan det vara ibland.

Gå ut och njut solen! Idag var det +17 kl 08!

Häng kvar Jon! Vi väntar fortfarande på Dig!

I morse hade jag ett mail från Klubben att det var söndagen den 16:e augusti som var ledig!

Först brusade jag upp (som om det skulle hjälpa) sen sansade jag mig och tänkte: So what? vi tar det!

Så boka in söndagen den 16:e augusti på Alunda brukshundklubb!

Välkomna!