Vaddå god morgon? *argarg* Jag är nu för tiden ingen morgonmänniska. När jag var yngre kunde jag vara på jobbet kl 07, bara för att få kaffet och tidningen i lugn och ro. Inte nu! Delvis pga mina ledproblem, jag är trögstartad som en gammal bil i 30 graders kyla.Nu är det tredje morgonen i rad som jag blir väckt, ALLDELES FÖR TIDIGT!I onsdags skulle jag åka ner till Värmland och hade ställt klockan på 06.15 Jag vaknade till och kollade klockan, 05, jag får sova en stund till. Då kommer Elsa krypandes längs med min sida och borrar in sitt huvud vid halsen. Jag lyfter handen och ska klappa henne på huvudet, det finns ingen Elsa där. Det var så verkligt så jag är helt övertygad om att det var Ellen som ville säga god morgon. Ja, då var det bara att gå upp och sätta på kaffet. I torsdags var det katten i Värmland som väckte mig. På kvällen innan försökte jag med alla medel att få in henne, men som katter är så ska de bestämma själva. Det ösregnade så jag kunde tycka att hon ville komma in, men inte då. Till slut stod jag på en stol och försökte locka med skinka i ösregnet. Då gav jag upp och gick och lade mig. 04.30 hör jag ett rassel på fönsterbläcket! Hon försöker hoppa upp, det är ganska högt. Jag öppnar fönstret, då är hon borta. Jag går upp och öppnar entrédörren, ingen katt. Lägger mig igen och somnar om. 05.15 börjar det om igen. Jag öppnar fönstret och till slut lyckas hon ta sig upp på fönsterbläcket och hoppar ner i min säng. Var hon ren om tassarna? NEEEEJ. Jag lyfter upp henne och ska sätta henne i trappan upp till övervåningen där hon har en fredad zon från alla hundar. Hon tycker själv att hon ska klättra på jackorna som hänger där och tar avstamp på min arm, med blodvite som följd. SUCK  Inte kunde jag somna om för det gjorde så in i h-e ont och dessutom tänkte jag: när tog jag stelkrampspruta sist? Som vanligt var det bara att gå upp och sätta på kaffet. I morse, tredje natten i Värmland fick jag inte heller sova *morr*. Kl 05.30 fick katten spel på övervåningen, hon dansade träskovalsen! Förmodligen ville hon straffa mig för att hon inte fick gå ut igår.Jag har tre morgnar till här och vi får väl se hur det går. Visst är det ok att sitta med en kopp kaffe och titta ut över nejden när solen nyligen gått upp och se korna gå i morgondimman, men….. nja, jag skulle nog hellre velat sova en stund till.Nu vet jag att det finns ”vissa” jag nämner inga namn som kommer att säga att jag är bortskämd med att få sova! Ja, jag vet. Men det kan väl inte jag rå för? Eller hur? 

men ärren de består! var det en vän som sa till mig. Det stämmer att sorgen lägger sig men saknaden finns kvar. Varför är de flesta så rädda för att tala om döden? det är ju en del av livet? Det är viktigt att prata när man har sorg och jag är en sådan person att jag uppskattar att mina vänner/grannar/valpköpare och alla som hört av sig, hör av sig! Och när det gäller hundar så anser jag att vi är skyldiga dem att ta dessa ibland oerhört smärtsamma beslut. Ellen kunde inte ha haft det särskilt kul? eftersom hon var rädd och osäker? Nu har hon det bättre, i hundhimlen.

Innan jag tog detta beslut hade jag anmält Ellen och mig till Agilitykurs. Jag har kört mycket Agility för ca 20 år sedan och tävlade även en del. När Ellen var borta tänkte jag först att jag skulle avboka kursen, men varför då? Jag har ju Elsa. Och så skulle "brorsan Börje" gå med Ellens syster Zaza.

Så fick det bli och vi var där första gången i måndagskväll. Det var en behändig liten grupp på 5 hundar storlek small/medium. 3 hundar är 1 år, en är 4 år och så "Ärtan" som är 7 år.....

När hon var ca 3 1/2 år provade jag på Agility med henne på Knivsta BK. Hon tyckte det var jättekul. Vi var väl där 4-6 ggr. Sedan har jag inte tränat Agility med henne. Men snacka om att det satt kvar! Hon som till att börja med aldrig har ett koppel på sig skulle ha det nu! hon hostade och höll på att kvävas för att hon drog så, hon hade så bråttom ner på planen. Vi skulle värma upp lite innan och det var som att stoppa en feferoni i -nivetvartdärbak- på henne *asg*. Vi skulle börja med 1 hinder. Hon hoppar med att fälla in alla fyra benen! och undrar sedan: va nu då? bara ett hinder? Var det hela banan eller????? *skrattar* Långa tunneln, tjoho vad det gick undan, jag hade fullt sjå att hinna till tunnelslutet för att belöna henne när hon kom ut... samt att jag har ett knä som låser sig ibland så jag höll på att snava flera ggr.

Men det tänkte jag inte bjuda på första gången. *ler*

Efter ett tag såg man på 1 åringarna att de blev trötta, men inte Ärtan! hon hade full speed hela tiden och var så otroligt förväntansfull. Ska jag sitta? stå? ligga? snurra? dansa? Jag ser verkligen fram emot fortsättningen.

Ett litet ord om ledarna också, Linda och Jessika, var supergulliga och duktiga. Det kanske var tack vare dem att det gick så bra?

Nu åker vi till Värmlandsskogarna i morgon bitti igen, och leker kennelflicka/bondkärring. Ska bli skönt med lite miljöombyte för jag ser Ellen hela tiden hemma i korgarna.

Nä, var inte rädda att tala om döden det dör man inte av! *ler* livet går vidare och Ellen har sin egen plats i mitt hjärta.

Här är min teckning av Ellen 5 månader.

Onsdagen den 20:e augusti fick min lilla Ellen somna in, och flög därmed vidare till hundhimlen.

Hemma hos den underbara veterinären Anna Ebenhard i Alunda somnade hon in lugnt och stilla tillsammans med min dotter Malin och mig. Glad och ovetandes hann hon med att äta lite kattmat i Annas kök. *ler* Hon var nytrimmad och fin och hade fått ett nytt halsband att ha på sig till det ”nya” stället. Ellen blev bara lite drygt 1 år.

Ellen var en osäker och rädd hund och har under hela sin uppväxt visat det med att nafsa/hugga i osäkra situationer. Särskilt mot barnbarnen men även mot mig. Under de sista veckorna har det varit lite allvarligare incidenter och då även mot vuxna. I söndags hade jag min årliga valpträff och det blev troligen för stressigt för Ellen. Utan förvarning eller provokation högg hon en av valpköparna som satt på huk i läppen.

Jag vågar/kan/vill inte riskera att något av mina tre barnbarn eller för den delen någon av mina vänner blir så illa bitna att det blir bestående ärr. Jag skulle aldrig förlåta mig själv! Barnen är ju på en lägre nivå och då ligger ansiktet illa till.

Är det här något nytt? Har hon börjat med det nu? Varför känner inte Ni till detta? Alla tyckte ju att Ellen var en så härligt glad tjej. Det här är inget man pratar om, helt enkelt! Jag har inte ens berättat allt som hänt för min dotter när lillan sovit här, för det är för känsligt och jag trodde hela tiden att jag skulle kunna få bukt med det. Men det kunde jag inte. Som tur är har inget allvarligt hänt! Sen har vi en annan aspekt och det är min uppfödning. Jag kan inte med gott samvete avla på en hund med den mentaliteten.

Så nu är Ellen i hundhimlen och där har hon det så bra! Där behöver hon inte vara rädd för något. Tack Ellen för det här året och ha det så bra bland alla kompisar. Mina gamla Irländska Settrar kommer säkert att ta hand om Dig.

Jag får frågan ibland av hundägare vi möter när jag är ute och går. Det är ju så att jag har mina hundar lösa, tar in dem till min vänstra sida och ber dem att "stanna här"!

Då ropar en del, på långt håll: ÄR DET HANAR?????? och som den obstinata "trimtant" jag är MÅSTE jag bara svara:

-Det spelar ingen roll, de ska inte hälsa ändå!

-Ja, men hon blir så tokig om det är hanar! Är det det? Säger ägaren till den stora hunden som hon inte kan hålla i styr trots "gåfintgrimma" runt nosen.

-Gå förbi Du bara! svarar jag. Och min flickor står så tyst och fint och tittar när den rabiata hunden skäller, klänger på matte och kastar sig mot mina hundar!

Jag ler för mig själv när hon äntligen fått hunden förbi oss, hahaha och hornen växer ut i pannan, jag har tikar! Men hunden var ju bara tokig på hanar????? *asg* gå kurs för bövelen!

Ett annat vanligt förekommande möte är:

-Får de hälsa?

-Nej, de ska inte hälsa! svarar jag.

-Ja, men han behöver socialiseras, kan de inte få hälsa?

-NEEEEJ! (j-a kärring hör du inte vad jag säger?) Nej, de ska inte hälsa!

-Han är lite aggresiv mot andra hundar och behöver träna möten!

Och det ska tränas på mina små gullungar? va f-n tror Du? är du galen? Skämt åsido, jag har klarat mina hundar från att bli påhoppade, anfallna eller dylikt tack vare att jag lyssnar på MIN intuition! om jag ser att matte/husse är osäker eller hunden ifråga slänger sig i kopplet och skäller för att absolut komma åt mina hundar säger jag: NEJ, TACK! träna på nån annan!

En annan vi möter på morgonpromenaden är den lilla matten med den stora blandisen. Hon går in i skogen och tar en rejäl omväg för hon klarar inte av att hålla sin hund! DET TACKAR VI FÖR! Samtidigt som jag tänker: Va, jobbigt det måste vara att hela tiden undvika hundmöten pga att man inte orkar hålla sin hund? Har hon inte hört talas om kontaktövningar? att skapa kontakt med sin hund? för att avleda? Suck!

Jag har fått mycket "skit" för att jag inte låter mina hundar hälsa på allt och alla under det första året!

-Stackars hund den får väl aldrig leka med andra hundar?

-Får Din hund aldrig leka med andra hundar?

Men när vi efter en tid möts och jag har min hund lös utan att den bryr sig om den mötande hunden, och den andra har sin hund i koppel, skällandes och dragandes. *hornen växer! Då behövs inga kommentarer.

Till slut har vi kategorien:

"alltidkoppladeförsäkerhetsskullhundar": stackars hundar! Att aldrig få gå som DE vill, aldrig skita där DE vill, aldrig få pinka på DE fläckar DE anser viktiga, och aldrig få rejsa så där okontrollerat som bara en hund kan göra. GÅ KURS! TA HJÄLP AV DE SOM KAN! Låt hunden få vara hund!

Så här ser det ut där jag bor!

Jag gör väl ett försök till!

Det här med barnbarn, för ett tiotal år sedan blev min väninna mormor. Vi skulle träffas efter jobbet och gå på bio. Efter bion köpte vi med oss pizza till det goda vinet jag tagit med. När vi ätit frågade hon om jag vill se lite foton av "Kalle"? (fingerat namn) Ja, visst svarade jag så klart. Då kommer hon med 4 (fyra) kuvert med 36 bilder i vardera. Jag tänkte: det kan ju inte vara Kalle på alla?

Jo, då kära vänner.

Kalle i farmors knä, mammas knä, pappas knä, fasters knä, morbrors knä, grannens knä osv osv. Kalle skrattar, gråter, kissar, kräks, äter osv osv. Kalle ligger på filt på gräset ute, på köksgolvet, på vardagsrumsgolvet, på soffan, på hallgolvet. Kalle i bilen, på traktorn, på motorcykeln, på gräsklipparen, i babysittern, i vagnen osv osv. Till slut hade jag kramp i käken efter att ha hymlat fram: åhhh va söt, åhhh va gulligt, åhhh va kul. SUCK. Då sa jag tyst till mig själv: om jag blir farmor/mormor LOVAR jag dyrt och heligt att inte terrorisera omgivningen!

Så här kan det låta med barnbarnet hemma:

-mojmoj, får jag sova hemma hos dig? i din säng?

-javisst min älskling svarar jag även om jag tänkt annat.

Vi ligger i min säng och myser, ser på Bolibompa och läser sagor som jag läst 319 ggr tidigare. Sen somnar den lilla ängelen så sött. Sen kan det låta så här också:

-uuuuäääähhhh jag VILL INTE äta!

-du måste äta lite, smaka!

-uuuuäääähhhh det är stajkt mojmoj!Och hon spottar ut det på bordet.

-ok vi gör välling då?

-uuuuäääähhhh jag VILL INTE ha välling!

-ja, men du måste äta något! sätt på dig pyjamasen nu

-uuuuäääähhhh jag VILL INTE ha pyjan!

-kom så hjälper jag dig!

-uuuuäääähhhh KAN SÄLV (från mamma *ler*)

När vällingen är urdrucken somnar den lilla terroristen och är så söt att man kan börja gråta när man tittar på henne. På morgonen vaknar jag av: bla bla bla bla, i ett hus vid kogens slut, liten tompe tittar ut! (sång) vad kan man annat än att säga: Godmorgon lilla prinsessa!

ja men vad det är kul med Internet! här har jag suttit och skrivit ett inlägg så försvinner det bara! vete sjutton om jag gör om det i kväll........

Nu måste jag ta upp en sak jag undrar över.

Om Du lånar något, en bok, facktidning, hundgrejor, kläder, CD-bok, CD-musik, what ever! ska Du väl lämna tillbaka det när Du förhoppningsvis köpt eget eller läst/lyssnat klart? va? va? va? *arg*

Jag får nästan ALLTID påminna om det jag lånat ut. Är det vedertaget att man behåller det man lånar? Då har ju ordet tappat sin innebörd. I  ordboken står det bl.a så här på ordet LÅNA: ej eget! sen tycker jag det hör till vett och etikett att lämna tillbaka. Uppfostran?

Om Du däremot lånar några mått kaffe, några ägg, socker, smör en skvätt mjölk eller sådant då tycker jag inte Du behöver lämna tillbaka för det jämnar ut sig när jag sen lånar dylikt!

Jag vet att jag är en riktig petimeter, och har alltid varit "rädd" om MINA saker, ända sedan jag var liten säger min mamma. Dessutom skriver jag upp ALLT *ler* jag lånar ut. Därav vet jag att jag sällan eller aldrig får tillbaka utan påminnelse.

Skriv gärna en kommentar om vad DU tycker om det här!

Själv är jag j-igt trött på att skriva upp och att påminna om MINA GREJOR! Nu är det nog en del av mina vänner som tänker: oj, va f-n har JAG glömt lämna tillbaka? Det behöver ni inte för jag har grynkoll........som en indrivare ska jag börja ringa nästa vecka och kräva in MINA saker *asg* så börja leta fram grejorna!

hahaha nu tänker ni snusk igen.....

Men det är bara jag som drömt igen. Att jag är på en husvisning, det är så tjusigt! huset är ett sånt där som man aldrig skulle ha råd med. Och som man ser på MTV där de där snuskigt rika visar upp sina hem. Eller om man inte vann så där en 30 millar. Köket är så modernt att allt är datastyrt. Typ att man kan sätta på ugnen från mobilen på väg hem från jobbet. Nåväl, jag är i alla fall VÄLDIGT kissnödig i drömmen (inte bara där) och hittar en toalett. När jag kommer in blir jag så faschinerad att jag bara tittar mig omkring. Oooops, jag skulle ju kissa! sätter mig på toan och känner hur skönt det är....... då vaknar jag! vid 56 års ålder har jag kissat i sängen! moooahhh! jag kan inte annat än skratta!

En av mina väninnor berättar att hon råkat ut för samma sak, men hon hade undrat om hon blivit sjuk *asg* nej då! du sov bara väldigt tungt! hahahaha ja, vad ska man säga?

Och apropå ingenting har jag som vanligt en fundering: På WDS (Värlsdutställningen) så var samtliga färger som vann kuperade!?!? Jag har som ni vet vid det här laget dvärgschnauzer. De finns i färgerna: svart-vit-svart/silver och peppar/salt. ALLA de fyra färgerna var kuperade av de som vann. Sedan 1989 har vi kuperingsförbud i Sverige och samtliga hundar födda efter 1/1 2008 får inte visas kuppade i Sverige. Men...... det var ju Svenska domare som dömde! ska inte de förespråka okuppade?????

nåja, det blir väl snart ett slut, eftervart de blir för gamla de som är födda före 1/1 2008.

Ha det gott! dröm sött!

Virvlans Dearly Doris i husses MC-väska! Jag skänker husse Greger en tanke som inte finns hos oss längre. Han gick bort alldeles för tidigt!