Som sagt så måste vardagen rulla på fast man känner att huvudet inte är med. I morse vaknade lillan 05.30 och jag tror hon vaknade av den för-b tuppen som försöker lära sig gala....När Jim och Ella hörde henne blev de som galna och trodde de skulle få gå ut...åhhh stön jag har sovit alldeles för få timmar. Jag brukar sova typ 9 timmar/natt nu blev det 5... Vi småpratade en stund och hon somnade om. Hundarna lyckades jag få att lägga sig med mycket hot om utebliven mat och stryk. Skrattar! Blir man galen av hundar som vaknar och bara tror det är att köra i 180? Mina egna ligger kvar och är övertygade om att det är fel tid på dygnet.

I dag har vi plockat ägg och gjort pannkakor av dem. Matat hönsen med gamla bullar. Kollat om marsvinen fått ungar och cyklat uppe på gårdsplanen och självklart på väg till postlådan dragit i kull i gruset med skrik och tandagnisslan som följd. Tittat på film och när jag kom med en liten skål med godis till filmen får jag en kommentar:

- men gu mormor det är inte lördag!!!!!! och ett jätteflin!

Det ringer många och det är uppskattat men jag kan INTE prata om det som händer Jon! Nathalie blir tyst när jag svarar och jag ser på henne att hon lyssnar...Därför ber jag Er som ringer att respektera att det inte går att prata när hon är nära. Tids nog får hon, och även vi klarhet i hur framtiden ser ut!

Idag har jag fått ett uppmuntrande samtal av prästen i Tuna församling hemma i Alunda. Han och hans hustru (diakon) är valpköpare till mig och det känns skönt när även de som man inte "trott" på tidigare kan ge tröst. Eller är det som man säger:

När fan blir gammal blir han religiös? *ler med en tår i ögat*

Skämt åsido, jag MÅSTE ta varje litet halmstrå för att försöka finna tröst i den här otroliga, ofattbara situation som vi sitter i.

Nu har jag lillan i badet och jag LOVAR att när hon kommer upp därifrån kommer hon att somna som en stock. Jag kommer också att försöka komma i säng tidigare i kväll för att samla krafter. Jag har inte fått rapport från Malin på eftermiddagen, det kommer säkert senare i kväll.

Tack ALLA ni som finns där ute och tänker på oss! I nuläget räcker tanken mer än väl! Man (jag) orkar inte prata om detta om och om igen, det är bara för tungt.