Totalt avslappnad i "någons" hand.... Att "någon" tar hand om mig så jag kan sluta mina ögon och sova bort rädslan, sorgen och smärtan. När jag vaknar är det som vanligt igen.....

Ännu en dag av ovisshet och långt från Malin.....

I morgon är det midsommarafton....jasså, är det det?

Vaknade av telefonen igen, långt borta hörde jag den. Jag ser att det är farfar och tänker, oj, gick det för fort? Jag ringer upp.

-mormor, vem fick jag armbandet av?

-du fick det av Daniella

-hejdå.....

Ja, barn är för härliga de lever här och nu!

Jag är så tung i bröstet idag och Malin föreslog att jag skulle ta med mig en pava rött och sätta mig i hönshuset och släppa ut all min gråt, rädsla, sorg, förtvivlan och oro! Ja, eller hur? Där är jag ju hemma.....

Jag förstår lillan som tyckte det var lite stökigt här. Jag har 2 stora hundar i lilla hallen, 2 stora hundar i stora hallen, 6 dvärgschnauzer bredvid den lilla hallen, Pia, Elsa, Isa och mamma + 6 valpar i köket. Grindar överallt och de är dessutom inte vana vid småbarn så det tog några dagar innan de slutade bli hysteriska när de såg henne.

I går fick jag mess från Frankrike, där är min valpköpare/ vän (diakon) är på besök, hon var på kvällsandakt i en klosterkyrka och skulle tända ett ljus och tänka och be för oss alla. Efter messet ringde hennes man (kyrkoherden) och frågade hur jag mådde och när jag berättade om messet från frun sa han: ja, hon har gått i kloster! Så blir det när man släpper taget! hahaha man måste få skratta!

Jag ber Er att fortfarande tänka på att inte ringa varken Malin eller mig, för det ÄR så jobbigt att rapa om gång efter gång vad som händer och hur det känns. Läget är fortfarande kritiskt men stabilt. Och varje gång någon ringer kommer den ofattbara sorgen och rädslan tillbaka och så tar det en stund efter samtalet att hämta sig och så är det dags igen.....

Vi kan bara hoppas och tro på ATT han SKA komma hem till oss. Fortsätt tänka, be och ge oss kraft på distans!

Till Alla ingen nämnd ingen glömd!