hahaha, ja, men ungefär så kändes det idag på morgon promenaden. Vi kommer och går (Elsa & Pia lösa som alltid) och längre bort ser jag en matte med en stor vanlig bruksras. Den är också lös men för mig gör det inget för vi var inte ens i närheten, och jag har INGA problem att möta andra hundar. Men, den STORA hunden får syn på mig, och börjar skälla och hoppandes och ståendes på bakbenen ser den även mina hundar. Börjar vråla WAAWAAWAAWAAWAA och tar fart mot mig.

Matten skriker: NEEEEEJ, STANNNNNNNAAAA, HIIIIIIIIIT och namnet på hunden mellan varven. Men vem bryr sig?

Han kanske ville leka? eller äta upp? *smile* mina hundar?

Jag tänker: SÅ F-N HELLER ATT DU SKA LYCKAS MED ATT STICKA SÅ DÄR!.

Jag går emot den och sätter upp båda händerna som en polis och säger STAANNNNNA! men MYCKET bestämd hög röst! Hunden stannar och tittar förvånat på mig som i samma stund säger: SIIITT, STAANNNA KVAAR! och han gör det! *mallig* Jag står kvar och håller kontakt med honom tills  matten kommer fram genom snårskogen och kopplar upp hunden. Hon är högröd i ansiktet och vänder om och går!

Jag säger inte ett ord. Duktigt va? Jag kunde sagt både det ena och det andra men bet mig i tungan och kände mig istället stolt över att jag lyckades skydda mina små gullungar och jag vill tro att matten till den stora bruksrasen tänker sig för nästa gång hon släpper sin hund!

Glad i hågen gick jag hem och satte på kaffe....

Kramar på Er alla och ha en skön helg.