Min väninna Annika som har varit i Kina, köpte lite saker att ge bort till sina vänner. Jag fick vackra ätpinnar, och eftersom jag målar fick jag jättefina penslar och så två små pandor som kramas. När man drar isär dem låter det så här: Aj laaav joooo! med skrikigt konstgjort röst.

VEM gillar den???? jo, barnbarnet Nathalie förstås. Samtidigt som jag vill ha dem framme för de är så otroligt söta, och att jag fått dem av Annika, så vill jag gömma dem när hon kommer för hon drar inte i dem bara en gång utan 427 gånger. Minst!

Idag såg hon dem skymta fram bakom brödkorgen på micron och genast ropade hon: mormor, jag vill ha "ajlavjo"! Ok då, tänker jag. Vilka prövningar ska en mormor behöva bli utsatt för egentligen? Men, Gud hör bön ibland, och rätt som det är går snöret som drar upp verket sönder! Happy days are here again!

Men så ser jag en förtvivlad liten flicka med tårar i ögonen som säger:

De jör inge mormor,fölåt, kan söpa ny till dej? hon rycker på axlarna lite, lägger huvudet på sned, och blinkar med sina bruna ögon, för hon tror att jag blir jättearg. Jag har ju faktiskt varit noga med att inte ha dem vid maten eller fikat för att de inte ska bli smutsiga.

Hon säger: E du lessen mormor? ja söpa ny till dej.

Jag säger: Nej då lilla vän, bara lite ledsen, och ställer dem på spishyllan väl synliga för alla:-D

Lilla älskade barnbarn om du bara visste hur glad jag är att de förbannade pandorna äntligen är tysta!!!!!

Sedan valparna föddes har jag pratat i telefonen!  många många timmar om dagen, valparna var sålda, alla sex, i går lördag. Jag gick ut med info i torsdagskväll. Fantastiskt, men det finns ju andra som kanske vill komma fram på telefonen, barnen, mamma och vänner. Så när jag fick ett SMS från sonen: Bor du i lurfan? fattade jag inte först utan tänkte: vaddå? var ligger det? trodde han jag varit borta? haft fel på telefonen? men det var ju en logisk fråga.

Det är perfekt timing att få valpar som är leveransklara första veckan i juli! snyggt jobbat tycker jag själv. Nackdelen med anstormningen på telefon, är att kosthållningen blir lidande. Jag måste ju vara trevlig mot alla då de kan vara framtida valpköpare även om de inte får köpa i den här kullen. Det blir lite si och så med matlagningen. Men nu kan jag börja veckan med att ha tid att laga riktig och sund mat. Till Er alla som blev utan valp i den här kullen vill jag säga: Tack för alla trevliga samtal och lycka till med Era valpplaner och hoppas Ni hittar en valp någon annanstans att glädjas över.

Ser ni att det finns ett äpple med? :-))

Ja ha, då har Golda fått sin kull valpar. I går. Det visade sig att hon var så trång att vi fick göra ett kejsarsnitt men 6 friska fina valpar plockade vi (veterinär Börje Rembacken) ut. Det var solidarisk fördelning 3 tikar och 3 hanar. Jag är en sån som tittar bort när de visar operationer på TV men jag var ju tvungen att visa mig på styva linan som den uppfödare jag är och vara med och dessutom vara fullt beredd. Jag ställde mig lite på sidan så jag inte stod rakt mot op.bordet Men när min väninna Berit som var mer nyfiken står närmare och ser ut som om hon ser ett monster komma ur Goldas mage trodde jag att jag skulle svimma! Jag morrar åt henne: SE INTE UT SÅ DÄR! Men hon sa att det bara var fascination över hur det såg ut i en livmoder! och sen var det full fart! Vi var 4 st som tog emot valparna i varsin handduk och gnuggade liv i de små. Jag vill verkligen tacka Veterinären Börje och hans stab och givetvis min väninna Berit som var mitt sällskap och kennelflicka med bravur hela dagen. Golda ligger nu med de små som diar och är tysta. Nu ska det bli spännande att se dessa små växa upp! Jag återkommer!

Ser Du var valpen är?

Ja, men vad gör jag på nätterna? Drömmer som en galning. I natt drömde jag att jag var i Polen och skulle få ryggmassage. Jag har ju nack- och ryggproblem så det är inte så konstigt egentligen att jag drömmer om det. Jag var hos en gammal kvinna som skulle massera mig i nacken. Det var såååå skönt!!! Hon hade bett i nyporna men det var jätteskönt. När jag är klar och har klätt på mig säger hon att det kostar 10:- *skrattar* det var absolut en dröm!

Jag kommer ut på gatan och har ingen aning om var jag är. Rätt som det är står jag på Arlanda och upptäcker att jag har glömt glasögonen i Polen. Hur ska jag ordna det? Jag visste ju inte ens var jag hade varit och fått massage!

Paniken kryper på mig, jag kan ju inte ens köra bil utan dem? Kan jag få ut nya hos polisen? hur nu det skulle gå till. Här vaknar jag och upptäcker att jag är lika stel i nacken som när jag gick och lade mig och glasögonen ligger på sin plats på sängbordet! Dream on baby!

Nej verkligen inte! men jag brukar reta min bästis som bytt ras! hon har bytt till Tibetansk Spaniel och de är ännu mer skit på snöret än Dvärgschnauzer är kan jag tycka. *ler* Alltså de är mindre. I alla fall så har hon fått en kull valpar och de är bara så underbart söööööta. Jag kan bara säga att dessa små nystan bara är bedårande. Egentligen kan jag inget om rasen men min bästis säger att de passar till allt utom möjligtvis skydds?

Och med den fantasin jag är begåvad med ser jag genast bilden framför mig: Polisen rusar fram till busen med en liten tibbe i munkorg och stort läderkoppel och skriker:

STÅ STILL ANNARS SLÄPPER JAG HUNDEN!

hahaha! då skulle nog busen bli så paff att han verkligen stod still så man kunde slå fängsel på honom! Eller hur! Ser ni också bilden framför er?

Ja, vad vore livet utan lite skoj! gå nu in och titta på hennes valpar! det finns fortfarande någon till salu!

En liten tibbeflicka 7 veckor! http://www.kenneltwix.se

Ja som ni kommer att förstå så är mina barnbarn en kär del av mitt liv. Att få njuta av de små liven utan att ta det fulla ansvaret är underbart. Eftersom min dotter Malin bor 1,5 km bort så umgås vi ganska mycket. Ibland har jag Nathalie 2.5 år hos mig över natten. Då har vi egna kvälls- sov- och morgonrutiner.

Den här händelsen utspelades när dottern skulle handla kläder och bad mig vara med som barnvakt. Lillan var snorig som alla dagisbarn verkar vara ofta och jämt. Det rann till ordentligt under näsan och jag började leta efter en näsduk. Jag hittade ingenting att torka bort det med så jag tog min tumme och pekfinger, tittade mig omkring för att se att ingen såg mig och greppade snabbt den lilla under näsan och stoppade ner handen i fickan för att torka av mig. Då tittar hon storögt på mig och utbrister med ett stort leende:

Men momo, toppar du nokåkan i pickan????

ja, nej, jo, men, titta Nathalie vilka fina saker? för att avleda men hon skulle titta i fickan efter nokåkan. Helt fascinerad av mitt tilltag.

Nathalie till vänster och Tindra till höger.

Jag ska bli farmor, igen. Jag fick en liten Tindra i juli 2005 och nu ska jag få en pojke i maj 2008. I februari i år fick jag ett mail från min son Magnus. Han bifogade en bild som när jag öppnade trodde var något han hittat på YouTube.... ja, jag vet att de flesta av er vet om det här men inte jag. Det var en 4-D bild av mitt barnbarn! Helt j-a otroligt! jag satt hur länge som helst och stirrade på bilden. Han, ja, det är en pojke, ler, och det är Magnus! Visst, tjena säger ni men det är sant. Han är så lik honom att det verkligen är spooky. På bilden är han ca 6 månader. Alltså gången graviditet. Den 18 maj ska den lilla komma och jag vill verkligen önska Sofia och Magnus lycka till. Och vad än Magnus säger stickar jag så fingrarna blöder på små saker till den lille. Det är inte modernt med stickat säger han, han har ju inte hängt med alls. Det är ju 70-tal i butikerna. Passa dig du Magnus så jag inte stickar en orange och brunrandig overall med fötter!

Ja, men såg ni Körslaget? Team Lotta? Hon förvånade mig verkligen med att få till Iron Maiden på det viset!

Heder åt Lotta, men den som var absolut mest charmig var hennes pappa som utklädd till hårdrockare med brynja och kedjor var med i kören. Vilken kille! I övre pensionsåldern hänger han med på detta spektakel och dansar som bara den! Först när jag såg honom började jag skratta för han var bara för söt, sen blev jag alldeles varm i hjärtat och en liten tår kom. Han försökte verkligen hänga med i svängarna. Han gjorde det för sin dotter!

Jag undrar om jag skulle få med pappa på tex en hundutställning? och med små springande steg strutta runt i ringen med snöret lyft och med glada tillrop få den lilla hunden att trava fint? *skrattar* näej, jag tror inte det, han är nog lite för macho för det, min snälla pappa. Jag ser honom istället stå vid ringside med händerna i fickorna och sakta skaka på huvudet! Och sedan lunka iväg till Cafét och köpa kaffe och kanelbulle och sätta sig och titta på!

Än en gång heder åt Sado Lelle! skittufft!

Men jag hejar på Brolle!