Jag har känt mig så ledsen några dagar, trots mina UNDERBARA grannar/vänner som både ger mig massage, omtanke och medkänsla. I dag kom grannarna Lotta & Per (de som var med och skottade snö) in med en otrolig fredskalla till både mig och Malin. Dagen efter massagen hade jag nackspärr! hur skönt var det? Men massören varnade mig:

-Hata inte mig imorgon! sa han. Och så var det, men idag känns det mycket bättre. Efter regn kommer solsken?

Näe, jag har känt mig så ledsen. Så otroligt tung i bröstet och hjärtat. Tankar som: kommer Malin att få tillbaka sin man? Kommer han att bli som "vanligt" igen? Dagarna går i ett men det är jobbigt att vara inne i en massa rutiner man inte är van vid. Lillan sover hos mig och ska nattas, Lillan ska upp och ha frukost, kläs på, kammas och tas till dagis. Sedan ska hundarna ut. Efter det hämtar jag Malins hundar. Idag var Morris här och klippte sig och när han var klar hade jag en läkartid för att få lite mer medicin. Jag har ju tills nu klarat mig på min "gamla" ranson men nu behövs lite mer stöd.

Läkaren, tog sig verkligen tid och lyssnade och vi gjorde upp en plan på medicinering framöver. Det var han som konstaterade Jons fel på hjärtat så han ville givetvis höra hur det gått......så var det dags att gråta en stund igen. När jag var klar hos E var det hem och sätta på lite kaffe för Malin kom hit samtidigt. Malin hämtar lillan från dagis och sedan lagar vi middag. Nu har alla åkt hem och jag får en stund för mig själv. Ska stänga av telefonen och sätta mig att sortera pappersfoton och fortsätta lyssna på cd-boken: Ett snyggt lik, av Peter James. Lyssnansvärd. Sen ska jag gå en prommis med dogsen. Jag har alltid haft ett stort behov av att vara för mig själv så det här är en omställning. Har ni svårt att nå mig på telefonen har ni förklaringen ovan! Men skicka mail!

God kväll på er alla underbara, omtänksamma människor!

Tack Sune för lite värmande ord i väntrummet!