Elsa dv.schnauzer fick ett lamm i julklapp när hon var 3 månader av min väninna Annika. Jag har försökt hålla det borta från "mördarhundar" i 8 år men i veckan gick det inte längre......han blev svårt sargad, hela huvudet tömdes och halsen och även en del av buken. Mååååånga stygn senare är han en mycket smal variant av sitt forna jag.

Vem den skyldiga är? Ellabellabrunnäsa..

Pia ca 10 veckor! Kolla vad fint lammet är trots att det är 7 år när bilden togs! Annat är det idag........

I dag såg Jon ännu piggare ut än för bara en vecka sedan! Han har en annan blick och han babblar på värre än någonsin. Klart att han babblar konstiga saker och har svårt att finna orden ibland men han vågar och vi kan konversera! Det här kommer att gå fort....ja, allt är ju relativt. Bara att gå har en del problem med i flera år men på honom ser det nästan helt normalt ut när han går i dag. Underbart!

Nu är det Malin jag känner att jag måste hjälpa! Jon får ju sin hjälp både av henne och sjukhuset, föräldrar och syskon men vem hjälper Malin? Hon är både trött och ledsen. Tänk er att för BARA 6 veckor sedan satt hon vid hans sjuksäng och visste inte om han skulle överleva? Vilket trauma hon har gått igenom! Och man (även jag) glömmer lätt när vi ser henne välklädd och fräsch, att hon också behöver tas om hand......

Hon behöver få egen tid att tänka, läka och bara vara. Inte lätt med en 3,5 åring och två hundar och en man som fått en hjärnskada. Jag har lovat mig själv att göra allt jag kan för att orka ta hand om markservicen åt henne ett tag till. Laga mat och ta hand om lillan och hundar och att lyssna.

Jag säger som en gammal jobbarkompis sa för många år sedan, hon var äldre än jag och hade barnbarn och mycket att göra med dem:

- Ähh, man sliter ut en generation i taget ......

Kram och ta hand om varandra NU, tänk inte i morgon! för då kan det vara försent!