det vet Ni som känner mig! Det är viktigt för mig att ibland "gå in i mig själv" ett tag för att "städa upp på kontoret". *ler* Ja, men så är det. Under den tiden (brukar vara några dagar) vill jag inte ens svara i telefonen och kan bli jätteirri på småsaker som "stör" mig i min "städning...... tex de som ringer och ringer och ringer istf att skicka ett mail eller ett mess.

Jag behöver den här tiden för att lägga saker och ting på plats:

VAD ska jag fokusera på? Vad är viktigt NU? Vad är viktigt för Malin? Och hur kan JAG hjälpa henne? Vad kan JAG göra för Nathalie så hon mår bättre?  Och så till sist vad kan jag göra för mig själv så jag mår bra och ORKAR vara till hjälp?

Lite som flygvärdinnan visar inför flygningen:

Mamma tar syrgasen först! och ger sedan till barnet! Tänkvärt!

Jon flyttade i dag till Strokerehab, han måste tyvärr vara bland "gamlingarna" i två veckor för den rätta avdelningen på Ulleråker är stängd! Han ska försöka få komma hem på permission någon dag i helgen. Låter inte det underbart? Efter bara en månad?

Trots allt MÅSTE vardagen rulla på. Idag lämnade jag in bilen för jag har tappat vindrutetorkaren på förarsidan.... hur kul var det?

Betalade en försenad räkning, tvätta en maskin, duscha, laga mat, dammsuga (4 hundar hårar lite). Annars har jag haft en ganska passiv dag fram till att jag hämtade lillan på dagis 15.30 Det har varit SÅ skönt, jag tände ljus och stickade lite, löste korsord och lyssnade på cd-boken. Sköööööönt! mellan de vardagliga sysslorna alltså *ler*.

Den värsta spänningen har släppt i bröstryggen, tack Jeppe. Men lederna gillar inte detta lågtryck!