Fantastiskt! Jag var så orolig när jag åkte dit för jag visste inte vad jag skulle få se, alltså hur han skulle se ut. När jag körde in bilen i grindhålet satt han nyss hemkommen på verandan....jätteblek och smal...Jon, Jon min vackra svärson vart har du tagit vägen?

Efter en stund kom hans bästis Gurra med fru Vicky, oj, vad glad han blev och satte igång och pratade så vi stod i köket som tre fågelholkar och bara lyssnade! Han snackade jobb och allt möjligt med Gurra. Jag blev alldeles varm om hjärtat och tänkte, vad mycket det betyder ändå att de riktiga vännerna finns där. Sedan gjorde jag lunch och vi åt tillsammans, det gick också utmärkt! En sten föll från mitt hjärta måste jag erkänna, vi kommer att få tillbaka Jon, kanske inte till 100% som han var tidigare men kan han repa sig på så här kort tid bådar det gott! Malin sa att det kändes svårt när han skulle åka tillbaka i kväll för det ville han INTE. Men det är lite för tidigt att han ska vara hemma för gott. Som sagt vilken lättnad att se honom idag! Även om han var en blek kopia av sitt forna jag så skönjde man Jon bakom.