men ärren de består! var det en vän som sa till mig. Det stämmer att sorgen lägger sig men saknaden finns kvar. Varför är de flesta så rädda för att tala om döden? det är ju en del av livet? Det är viktigt att prata när man har sorg och jag är en sådan person att jag uppskattar att mina vänner/grannar/valpköpare och alla som hört av sig, hör av sig! Och när det gäller hundar så anser jag att vi är skyldiga dem att ta dessa ibland oerhört smärtsamma beslut. Ellen kunde inte ha haft det särskilt kul? eftersom hon var rädd och osäker? Nu har hon det bättre, i hundhimlen.

Innan jag tog detta beslut hade jag anmält Ellen och mig till Agilitykurs. Jag har kört mycket Agility för ca 20 år sedan och tävlade även en del. När Ellen var borta tänkte jag först att jag skulle avboka kursen, men varför då? Jag har ju Elsa. Och så skulle "brorsan Börje" gå med Ellens syster Zaza.

Så fick det bli och vi var där första gången i måndagskväll. Det var en behändig liten grupp på 5 hundar storlek small/medium. 3 hundar är 1 år, en är 4 år och så "Ärtan" som är 7 år.....

När hon var ca 3 1/2 år provade jag på Agility med henne på Knivsta BK. Hon tyckte det var jättekul. Vi var väl där 4-6 ggr. Sedan har jag inte tränat Agility med henne. Men snacka om att det satt kvar! Hon som till att börja med aldrig har ett koppel på sig skulle ha det nu! hon hostade och höll på att kvävas för att hon drog så, hon hade så bråttom ner på planen. Vi skulle värma upp lite innan och det var som att stoppa en feferoni i -nivetvartdärbak- på henne *asg*. Vi skulle börja med 1 hinder. Hon hoppar med att fälla in alla fyra benen! och undrar sedan: va nu då? bara ett hinder? Var det hela banan eller????? *skrattar* Långa tunneln, tjoho vad det gick undan, jag hade fullt sjå att hinna till tunnelslutet för att belöna henne när hon kom ut... samt att jag har ett knä som låser sig ibland så jag höll på att snava flera ggr.

Men det tänkte jag inte bjuda på första gången. *ler*

Efter ett tag såg man på 1 åringarna att de blev trötta, men inte Ärtan! hon hade full speed hela tiden och var så otroligt förväntansfull. Ska jag sitta? stå? ligga? snurra? dansa? Jag ser verkligen fram emot fortsättningen.

Ett litet ord om ledarna också, Linda och Jessika, var supergulliga och duktiga. Det kanske var tack vare dem att det gick så bra?

Nu åker vi till Värmlandsskogarna i morgon bitti igen, och leker kennelflicka/bondkärring. Ska bli skönt med lite miljöombyte för jag ser Ellen hela tiden hemma i korgarna.

Nä, var inte rädda att tala om döden det dör man inte av! *ler* livet går vidare och Ellen har sin egen plats i mitt hjärta.

Här är min teckning av Ellen 5 månader.

 

Sussie

26 augusti 2008 20:51

Ser Ärtan framför mig *ler med tår i ögat*. Nu får vi se om vi kan få fart på dottern Ebba oxå...och hennes matte *skrattar*.
Återkommer med rapport :))
Ha det nu riktigt bra i värmlandsskogarna o pussa alla skäggen från mig.
Kraaam!

 

Johanna

26 augusti 2008 22:22

Hej Yvonne!
Kul att du hittade till min sida! Det kanske var den konstiga lite annorlunda överskriften till min blogg "ingen tycker om mig.." som väckte din nyfikenhet?
Läste om din lilla Ellen. Så oerhört starkt och rakryggat att kliva ut i rampljuset och berätta att den hund man fött upp och hoppats på inte visade upp egenskaper som man som hundägare och uppfödare önskar! Heder åt dig! Tyvärr är det alldeles för mycket som undanhålls, sopas under mattan och disskuteras bakom ryggar angående hundar. Jag skulle kunna skriva en uppsats i ämnet, är så less på att läsa allt fantastiskt på alla hemsidor och bloggar. När folk aldrig kan nämna nått negativt med sina hundar undrar jag verkligen vad som är haken liksom... De är som jag alltid sagt: bara hundar! Tyvärr har jag förstått att många kan alldeles för lite om vad som är en hund, men snacka kan de!
Jag förstår att saknaden är stor, vi alla som varit med om att mista en hund vet vad du går igenom.
Min fjällträning är inte från Härjedalen. det är lågfjällsområde utanför Duved i Jämtland så det är väl nästgårds från Härjedalen ;-) Det är min oas, min spaområde för själen. Långt från civilisation med oändligheten som närmaste granne.

Sköt om dig och de små skäggiga damerna :-)

http://www.krokanden.se

 

Lotta

28 augusti 2008 10:38

Yvonne, vilket sorgligt och jobbigt beslut! Jag tänker på dig och känner med dig. Modigt att gå ut så ärligt med det.
Ha det skönt i Värmlandsskogen, bra att komma hemifrån ett tag.
kramar Lotta

http://www.kenneltopaz.dinstudio.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Är en supersöt lite Dp.valp! Hon är så duktig, går ut och kissar och bajsar.... Så är det snöfritt och inte 25 minusgrader ute.... lättare då! Men...... jag skulle mer än gärna se att hon fick en ny familj att flytta till.... Snart! Som tur är ha...

Ja, mina kära vänner...... vad ska jag säga..... Ni som känner mig vet att jag inte alltid är rumsren, precis som mina hundar, men jag bara måste!   Inte var dejtingsidorna som jag trodde i alla fall. Vet egentligen inte vad jag förväntade mig me...

Inget jag strävar efter att erfara men nu sitter jag här..... Men en osåld valp! Lite is i magen är bra att ha... jag har laddat med ett helt isberg kan jag säga. Jag VET att man ska räkna med detta men när jag väl sitter här ser jag sommaren med...

Det sköter de själva om de är Dv.pinscher.....   Jag har suttit här på kontoret (valprummet) och ska gå ut i köket och sätta på lite kaffe.... DÄR är ALLA hundarna! Pia, Bodil, Sigge (dv.schnauzer på besök) och valparna!!! Spånskivan som är för d...

och jag tror jag har fått till det? Idag flyttade Prinsessan av Norge "Mimmi" till Sala på prov. Jens har skickat bild och mail där de ligger alla i hans soffa och myser. Han har en Schäfer också. Inte var det nåt problem för Mimmi som är van vid s...