Idag var jag till stan (Uppsala) och åt lunch med en kär väninna. Vi betalar i kassan får dricka och letar efter ett ledigt bord. Vi hittar ett och ställer ner glasen då kommer en man:

- Ursäkta men jag sitter här!

Jaha, säger jag och tittar på bordet, tomt! Nåväl visst är jag en surkärring mellan varven men ibland har jag underbart tålamod. Jag ler och säger:

- Men vi sätter oss så gärna här borta i stället!

Det får mig att tänka på en episod för några år sedan.

När sonen och jag var på McDonalds gjorde jag en annan grej, värre! Jag hittade ett bord för två och tog brickan som stod kvar med skräp och kastade den i soporna. Ställde ner min bricka och vinkar åt Magnus! Här! kom! Då kommer det en kille med en kopp kaffe i handen.

- Ehhh, jag hade inte ätit färdigt!

- Ojojoj förlåt förlåt så hemskt mycket! ska jag köpa nytt till dig säger jag med all ödmjukhet jag kunde uppbåda.

- Nej jag skiter i det! Säger han och går......

DET var inte kul! Jag skämdes men sonen tyckte att morsan var grym! Han skrattade glatt och sa att om killen inte har ett liv och kan ta det med en klackspark är det honom det är synd om. Mycket pinsamt!

För ett par timmar sedan i min soffa, operasångerskan har somnat......