Tyvärr gick inte dvärgschnauzern A:s liv att rädda. Fredrik (inte hundcoachen!!!) har idag varit in på sjukhuset och tagit farväl av sin vän. Han möttes av en annan hund sa han. A var så sjuk att han knappt orkade vifta på svansen när de möttes, men han gjorde det dock, för han kände igen sin husse. Det har gått så otroligt fort! 5 dagar från att bli inlagd till att han inte finns mer. Vi befinner oss alla lite i chock. Nu lider han inte mer och säkert leker han med Ellen och alla de andra i hundhimlen.

Jag tänker på Dig Fredrik!

Jag bara tränar Pia på att vara ensam hemma....därför kollar jag brevlådan och kastar sopor 15 ggr/dag!

Grannen berättade i söndags att när jag är borta skäller hon nästan hela tiden och efter ett tag fyller Elsa i med att yla.....jättekul. Det stör henne inte för hon hör det bara när hon går ut på altanen och röker men ville att jag skulle veta, och det vill jag ju. När jag frågade grannen väggivägg sa han:

-Jag är ju nästan aldrig hemma och så hör jag lite illa...

Det är ju bra i och för sig men det är ju lite synd om Pia som känner sån ångest när jag är borta.

Därför kommer jag att träna på följade sätt: På med skor och jacka och distinkt säga: kommer snart! och sedan gå ut och låsa dörren. Jag går iväg en bit och stannar och går tillbaka står stilla och tyst. Hon börjar efter en stund att skälla. Jag väntar tills hon är tyst och jag har räknat till 30, då går jag tillbaka låser upp och går in och klär av mig och ignorerar henne. Så här får jag nog hålla på ett tag därför ville jag förklara för Er som ser mig stå vid någons husknut och bara glo..... varför jag gör det! *smile*