Har just sett ett tv-program om unga och drogen GHB. Killen som det i huvudsak handlade om hade suttit 2 år i fängelse, blivit omhändertagen enligt LVM (lagen om vård av missbrukare) och suttit på behandlingshem innan han fyllde 20 år....

Hans ångest och dåliga mående dövades med piller och åter piller. Mamman kämpade förtvivlat för att få hjälp åt sin son, socialen, psyket och läkare men utan resultat. Varför?  killen skar sig och gjorde flera självmordsförsök! Jag grät för hela hans kropp skrek: HJÄLP MIG!!!!

Även om tex en missbrukare frivilligt vill operera in antabus för att komma ur sitt beroende måste han/hon ansöka om det....och vänta i månader på att socialstyrelsen och en behörig läkare på en beroendeklinik ska få tillåtelse att skriva ut receptet. Det är dessutom dyrt, flera tusen och stöds inte av högkostnadsskyddet. Jag förstår inte varför den byråkratiska gången ska va så j-a omständig? "Staten" tjänar ju massor på att det blir en missbrukare med kriminalitet och andra problem mindre att ta hand om! Tragiskt är det! När programmet var slut stod det att han var tillbaka på ett behandlingshem.......

Jag var bara tvungen att skriva av mig! Kämpa på alla tonårsföräldrar och lycka till!