Som sagt så måste vardagen rulla på fast man känner att huvudet inte är med. I morse vaknade lillan 05.30 och jag tror hon vaknade av den för-b tuppen som försöker lära sig gala....När Jim och Ella hörde henne blev de som galna och trodde de skulle få gå ut...åhhh stön jag har sovit alldeles för få timmar. Jag brukar sova typ 9 timmar/natt nu blev det 5... Vi småpratade en stund och hon somnade om. Hundarna lyckades jag få att lägga sig med mycket hot om utebliven mat och stryk. Skrattar! Blir man galen av hundar som vaknar och bara tror det är att köra i 180? Mina egna ligger kvar och är övertygade om att det är fel tid på dygnet.

I dag har vi plockat ägg och gjort pannkakor av dem. Matat hönsen med gamla bullar. Kollat om marsvinen fått ungar och cyklat uppe på gårdsplanen och självklart på väg till postlådan dragit i kull i gruset med skrik och tandagnisslan som följd. Tittat på film och när jag kom med en liten skål med godis till filmen får jag en kommentar:

- men gu mormor det är inte lördag!!!!!! och ett jätteflin!

Det ringer många och det är uppskattat men jag kan INTE prata om det som händer Jon! Nathalie blir tyst när jag svarar och jag ser på henne att hon lyssnar...Därför ber jag Er som ringer att respektera att det inte går att prata när hon är nära. Tids nog får hon, och även vi klarhet i hur framtiden ser ut!

Idag har jag fått ett uppmuntrande samtal av prästen i Tuna församling hemma i Alunda. Han och hans hustru (diakon) är valpköpare till mig och det känns skönt när även de som man inte "trott" på tidigare kan ge tröst. Eller är det som man säger:

När fan blir gammal blir han religiös? *ler med en tår i ögat*

Skämt åsido, jag MÅSTE ta varje litet halmstrå för att försöka finna tröst i den här otroliga, ofattbara situation som vi sitter i.

Nu har jag lillan i badet och jag LOVAR att när hon kommer upp därifrån kommer hon att somna som en stock. Jag kommer också att försöka komma i säng tidigare i kväll för att samla krafter. Jag har inte fått rapport från Malin på eftermiddagen, det kommer säkert senare i kväll.

Tack ALLA ni som finns där ute och tänker på oss! I nuläget räcker tanken mer än väl! Man (jag) orkar inte prata om detta om och om igen, det är bara för tungt.

Vaknade kl 05.30 av ungtuppen som håller på att lära sig gala..... upp och stänger fönstret men kan inte somna om. Lika bra att gå upp och sätta på en kopp kaffe, ehhh näe skulle inte tro det. Då är det nämligen 10 dvärgschnauzer som blir jätteglada! Jippie! ska vi får gå ut redan!

Ligger kvar och funderar. Vad livet kan svänga snabbt, här om dagen ojade jag mig över mina självsprickor och mitt stukade lillfinger..... so what?

Jag hämtade lillan och hundarna idag, på vägen tillbaka så stannade vi på McDonalds och käkade. Ska du kissa innan vi åker igen? Näe. Vi hinner inte mer än några mil: -mormor jag är bajsnödig. Jaha, just nu ligger jag i 130, nej jag menar 90 *ler* på motorvägen. Jag kan inte stanna här för då kommer polisen säger jag: uuuuhhhhäääää! jag MÅSTE bajsa NUUUUUU! Operation övertalning, distraktion sker för fulla muggar! Vi hinner till Dinners i Arboga.

Mötet mellan hundarna gick suveränt, men som jag alltid sagt:

Chottis har trevliga hundar och ett bra ledarskap.

Sting (ung border collie) säger till Jim (gammal kastrat)

- jaha och vem är du då som kommer här och kommer? 

- Tare j-igt lugnt din lilla snorunge.....svarar Jim

- Vaddårå? svarar Sting och ställer sig på tårna...

- Hörde du inte vad jag sa? Pang sa det och Sting fick sig en tjottablängare!

Sen lekte de som de känt varandra länge. Enja (Salukin) stod bakom verandastaketet och tittade..... Ella (dobermann) galopperade glatt runt som en kalv och tyckte livet lekte så det här ska nog gå bra.

Återigen ber jag till de högre makterna, om det finns några? att min svärson som nu är flyttad till Neurokirurgiska intensiven ska hämta sig och komma tillbaka till oss . Fy, vad det låter otäckt bara att skriva ordet, och det är det.

Vi tänker och förmedlar den styrka och energi vi har.

Malin min kära dotter! Nu kan du ta hand om Jon helt och hållet för resten av familjen tar jag hand om.

Puss och kram och godnatt!

hoppas tuppjäveln har sovmorgon!

Sitter som bekant ensam med en massa djur i Värmland, då känns det skönt att få använda tangentbordet för jag ORKAR inte prata om det som händer runt oss nu! Det känns som ett vacum i huvudet. Jag har kollat att alla djur har mat och vatten och släppt in och ut hundar men inte mer.....finns ingen ork idag.

I morgon bitti åker jag till Alunda för att hämta hundar och barnbarn och tar dem med mig ner hit. Då lär det bli full rulle ett tag med en 3,5 åring som har i genomsnitt 250 frågor/dag. *ler* hon är inne i "varför" perioden.

Här blandar jag en brygd som jag skickar via telepati till svärsonen Jon så han repar sig och överlever!

Det är faktiskt där vi står nu!

En brygd med: massor av energi, kärlek och omtanke.

Det är ju en gammal klyscha men ack så sann. Det har jag märkt de senaste dagarna! Vänner, vilka är det?

För mig är det en person som utan att kräva något tillbaka ger sin hjälp helt osjälviskt. Som aldrig förväntar sig något tillbaka utan blir bara så där jätteglad om man kommer med en liten present för att tacka för hjälpen. Kommer man inte med en present har de heller ingen tanke på det! De är få! Mycket mycket få! Min bästis mamma erbjöd sig att åka 60 mil för att hjälpa mig! Bästisen och hennes man erbjöd sig att hämta barnbarn och hundar och sedan åka en resa på totalt 70 mil, för att hjälpa mig. Det är RIKTIGA vänner, som utan att fundera på tid och pengar erbjuder sin hjälp. Det finns också de som bara med att höra av sig på telefonen ger energi och stöd.

Man ska heller inte ta någon för givet och tänka att: Ja, men jag som har hjälpt henne/honom så mycket var är hon/han nu? Då blir man bara en bitter surkärring.

****************

När du behöver hjälp, räck ut en hand och se vem som tar den? Ibland kan man bli förvånad vem som tar den och dessutom ger en energi.

***************

De som i den här situationen vår familj sitter i, har frågat om de kan hjälpa till men NÅGOT? Vad som helst! Har varit många. Jag vill både å mina vägnar men även Malins (dottern) säga:

TACK, TUSEN TACK TILL ER ALLA SOM VI VET FINNS DÄR UTE!

Jag nämner inga namn för då kan ni ge er på att jag glömmer någon..... och det vill jag absolut inte.

Så här går det till idag!

Med mycket kaffe & alvedon!

Känslomässigt urlakad är en bra beskrivning idag.

Som de flesta av Er vet vid det här laget opererades min svärson för ett komplicerat hjärtfel i går. Sent på eftermiddagen fick vi veta att det hade gått mycket bra och han var under omständigheterna pigg men lite sluddrig och illamående. I morse vaknade jag av telefonen här nere i Värmland, jag trodde att någon skulle svara men det var ju bara jag här...... När jag kom upp ur dimman var det Malin (dottern) som berättade att Jon fått en stroke under natten och var halvsides förlamad och kunde inte tala...

VAD är det för mening med det Gud?  *gråter igen* Kom inte med en massa klyschor, utan svara på frågan:

-Varför ska vi alla och framförallt Jon gå igenom detta?

Jag som gick ur kyrkan 1970 när jag fyllde 18 år har idag varit in i den lilla kyrkan här nere och frågat varför? och om han finns vill jag att han ska hela Jon.

Det är bara sååååååå tungt! På söndag har jag fixat hund/häst/valp/marsvin/kanin/höns/fårvakt här och åker till Alunda och hämtar lillan och hundarna så Malin kan vara hos Jon så mycket som HAN vill.

Ring eller messa inte Malin är ni snälla! Vi vet vilka som tänker på oss i den här svåra stunden och vi hör av oss när något förändras.

Samtidigt som den här dagen har varit otroligt tung så har jag mitt i tårar och tungt hjärta fått skratta och njuta av en valp och dennes trevliga matte. Min svärson ska i morgon genomgå en stor och komplicerad hjärtoperation och jag åker bort i morgon, 3 veckor. Dessutom är hans föräldrar utomlands. Och således blir dottern ensam...

Klart hon fixar det! Hon är ju sin mors dotter!

Som sagt så har jag haft besök av Chottans Money Talks.... härligt namn! Matte Annmari som skulle ha en valp efter Frida (som inte ville para sig) tog kontakt med Kennel Chottans och det resulterade i "Sigge". En jättesöt och trevlig kille. 10 veckor och han travade på in i stugan och hukade sig bara lite över Elsas välkomsthälsning:

- Hörrududu din lilla skitunge! Sköt dig!

Här hemma är det jag som bestämmer! Bara så du vet!

Jajaja, sa han och hittade ett tuggben som han och Pia turades om att retas med. Pia är bara för underbar! Det spelar ingen roll vilken ras eller ålder det är på hundar som kommer på besök man är snäll och leker med ALLA.

Sigge 10 veckor och Pia 9 månader vägde nästan lika mycket *smile*

Jag fick en fleecefilt i present...... det spelar ingen roll var jag lägger den.....

Hon får det! Piapluttfismajan...

Ja, men varför inte? Min bästis Sussie! Vi har bestämt att vi ska vara systrar, hahaha och jag blir storasyster! Det är jag van vid! Vi är mer lika än "riktiga" systrar någonsin kunde vara utom möjligtvis enäggstvillingar......

Välkommen in i våran familj! Vi är så glada för det!

Natti natti syrran!

ps jag får inte glömma att jag även har en "bror", Hilmer! ds