Morgonen börjar med att Elsa vaknar 04.30 och ska ut, matte blir galen! GÅ OCH LÄGG DIG! Och det gör Elsa en lite stund, men hon SKA ut. 05 masar sig matte äntligen ur sängen och går ner och släpper ut Elsa. Jag ligger lugnt kvar under duntäcket.

Vi somnar om och vaknar 07.30 då tycker tom jag att det är ok att gå upp. När vi kommer ner låter det som om matte börjar gråta.... Ella har skitit i stora hallen och när vi kommer ner kliver Jim i det och går vidare på hallmattan... När vi kommer in till valparna har de läst Kristinehamns tidningen, VÄLDIGT NOGA! Typ ALLA smånotiser. *smile*

I nästa hall har Sting skitit....då trodde jag matte skulle få spel, alltså ni vet sånt där spel som kallas tuppjuck!

Hon lugnar sig ganska snart efter en stor balja kaffe och lite av de där pillren som hon brukar ta. Oavsett vin dagen innan alltså.

På eftermiddagen kommer tösen som bor hemma, (14 år) på att det finns pinnekläder kvar efter pinnen Pytte..

Jag blundar och låtsas att jag inte finns, för de skrattar läppen av sig.... Inte kul alls, tycker jag. Dessutom pratar matte i telefonen och beskriver mig och skrattar ännu mer....

Dagens rapport om Jon är fortfarande stabilt men oförändrat. Lillan är nu hemma och ska börja dagis i morgon, det blir nog bra för henne.

F-n lika bra att gå och lägga sig..... och låtsas att man inte finns. Hare bra, vi hörs i morgon men då får matte skriva så jag slipper vara till åtlöje....

Vi längtar efter Dig, Jon!

ALLA ni, och ni är SÅ MÅNGA, som vill veta hur det går för Jon, snälla läs bloggen! Ring inte! Messa inte! och särskilt inte på morgon eller kvällar! Både jag och Malin har fått påringningar då vi äntligen har somnat.... Hjärtat hoppar upp i halsgropen och Malin tänker: det är från sjukhuset, nåt har hänt! och jag tänker: Det är Malin, nåt har hänt!

Jag kan tala för Malin också att det är bara fööööör jobbigt att om och om igen prata om det. Det är sååååå tungt att bara tänka sig hur det är, att min dotters man, min svärson den unga, vackra och javisst tjurskallig som få *ler* men att han inte vet sin dotters namn eller kan tala om var han bor, eller kan gå upp ur sängen om han vill...

Idag är läget stabilt och vi tror att han kommer att komma hem till oss så småningom.

Föreställ er att jag ska prata om detta mellan 3-9/ggr (snitt på telefonsamtal/mess/mail) om dagen.....varje gång får jag ångest och blir ledsen och gråter och när jag äntligen hämtat mig ringer nästa....

Malin har fullt upp med att vara hos Jon, att delta i hans rehabilitering med sjukgymnastik och tal/minnesträning och allt annat som hör denna händelse till. Så försök förstå att när hon åker från sjukhuset på kvällen är hon fullständigt urlakad och att då prata i telefon och om och om igen berätta hur läget är blir bara för mycket!

Vi, är SÅ innerligt tacksamma över alla er som tänker, ber och skänker värme i denna svåra stund.

Men försök respektera och förstå att vi inte ORKAR prata om det, om och om igen. Jag blir ledsen bara jag får mess/mail med frågan om hur det är? Jag gråter tom när jag skriver detta...

Mitt i allt detta hinner vi inte själva bearbeta vår sorg, ledsenhet, smärta, ilska och oro för alla samtal/mess/mail som vi måste besvara.....

I går var jag så ARG! I dag är jag ledsen, Hur f-n i h-e kunde det gå så fel??? VA???? Själva hjärtoperationen gick ju kanonbra..... Återigen frågar jag mig: vad är det för mening med det här?

Jon, kom hem till oss snart! Jag ska baka kanelisar och göra Lasagne så du kommer att äta tills du tröttnar.....

på mig! Jag bor ju i Lennarts hus.....

Glad Midsommar önskar jag Er ALLA!

Idag serverades det "pillede räjer" till förrätt, laxfilé med lättfräst färsklök i grädde till huvudrätt. Till det en Rioja Bordón, Reserva 2004. Kaffe och fruktcocktail m glass.

Jag får väl ta bussen hem....med tanke på att jag äter så mycket god mat, även om Lennart inte är hemma.

Dagens rapport från Jon är stabil. Han har börjar säga fler ord så varje dag är vi glada för det lilla.

Vill bara visa min älskade lilla pinne Pia, hon älskar alla!

Hon har varit så nyfiken på valparna och när hon väl kom in tyckte hon det var jättemysigt!

Ta hand om Er och njut av midsommarhelgen var ni än befinner Er! Drick lagom och njut av att Ni har varandra!

puss och kram från Värmland 

Totalt avslappnad i "någons" hand.... Att "någon" tar hand om mig så jag kan sluta mina ögon och sova bort rädslan, sorgen och smärtan. När jag vaknar är det som vanligt igen.....

Ännu en dag av ovisshet och långt från Malin.....

I morgon är det midsommarafton....jasså, är det det?

Vaknade av telefonen igen, långt borta hörde jag den. Jag ser att det är farfar och tänker, oj, gick det för fort? Jag ringer upp.

-mormor, vem fick jag armbandet av?

-du fick det av Daniella

-hejdå.....

Ja, barn är för härliga de lever här och nu!

Jag är så tung i bröstet idag och Malin föreslog att jag skulle ta med mig en pava rött och sätta mig i hönshuset och släppa ut all min gråt, rädsla, sorg, förtvivlan och oro! Ja, eller hur? Där är jag ju hemma.....

Jag förstår lillan som tyckte det var lite stökigt här. Jag har 2 stora hundar i lilla hallen, 2 stora hundar i stora hallen, 6 dvärgschnauzer bredvid den lilla hallen, Pia, Elsa, Isa och mamma + 6 valpar i köket. Grindar överallt och de är dessutom inte vana vid småbarn så det tog några dagar innan de slutade bli hysteriska när de såg henne.

I går fick jag mess från Frankrike, där är min valpköpare/ vän (diakon) är på besök, hon var på kvällsandakt i en klosterkyrka och skulle tända ett ljus och tänka och be för oss alla. Efter messet ringde hennes man (kyrkoherden) och frågade hur jag mådde och när jag berättade om messet från frun sa han: ja, hon har gått i kloster! Så blir det när man släpper taget! hahaha man måste få skratta!

Jag ber Er att fortfarande tänka på att inte ringa varken Malin eller mig, för det ÄR så jobbigt att rapa om gång efter gång vad som händer och hur det känns. Läget är fortfarande kritiskt men stabilt. Och varje gång någon ringer kommer den ofattbara sorgen och rädslan tillbaka och så tar det en stund efter samtalet att hämta sig och så är det dags igen.....

Vi kan bara hoppas och tro på ATT han SKA komma hem till oss. Fortsätt tänka, be och ge oss kraft på distans!

Till Alla ingen nämnd ingen glömd!

Min kära granne Helena som ska försöka se till att mina blommor överlever ringde idag:

- Hej! jag har sett till dina blommor nu men jag har en fråga?

- jaha? har du vattnat mina sidenväxter?

- nej, jag undrar om du gjort lumpen?

-va??????? gjort lumpen? hahaha nej verkligen inte! vad menar du med det?

- Jo, min pappa sa att det är bara i lumpen man lär sig bädda sängen som du gjort......att kunna släppa en peng och den studsar upp i handen igen.....

Jag fick mig ett riktigt hjärtligt skratt! Tusen tack för det!

Och jag måste erkänna att jag bäddar bara när jag ska åka bort.....Varför? Ja, för att grannen ska få sig ett gott skratt kanske? *skrattar*

Lillan hämtades av farfar Tommy och Lena för en stund sedan. Hon blev såååå ledsen på eftermiddagen och sa att hon ville inte vara i Värmland....hon ville vara hos farfar i Östhammar....lilla gumman. Jag lät henne ringa till farfar för att hon skulle lugna sig men då blev hon bara mer ledsen. Sen sa farfar att han skulle komma och hämta henne och hon torkade tårarna och satte sig i mitt knä och gosade. Lilla lilla gumman, hur ska jag göra nu ensam här! Nu kommer jag att ha tid att tänka och DET VILL JAG INTE!!!!!

Men allt det bästa för mormors lilla prinsessa. Och det tyckte farfar med. Klart han åker 60 mil efter jobbet för hennes skull....så är det bara.

Mormors duktiga tjej! som hjälpt till varje dag att se till djuren. Och det var viktigt att vi kollade om det kommit några fler ägg som hon skulle ge farfar.....

till pannkakorna!

Först vill jag säga till ALLA där ute att jag ORKAR inte prata i telefonen mer om hur det är. Jon är stabil men vi kan inte blåsa faran över än då svullnaden som trycker på hjärnan finns kvar. I går hade han i alla fall fått fram:

-mummel mummel pippi? Och det var att han undrade hur Nathalie hade det. Jag skickade lite bilder som Malin skulle ta med till honom idag. Just nu vill jag fokusera på att lilla Nathalie har det roligt och skönt med sin mormor i Värmland. Jag förstår att ni av god vilja och omtanke hör av er men det går inte så länge jag har lillan här, och det är bara för jobbigt hela situationen. Igår var vi till ICA i Nybble och handlade lite, vi köpte glass och satt utanför och åt den i solen. Då kom en gammal farbror och hälsade på lillan, han pratade bred värmländska:

- josså här sitter du å äter godis?

- näe jag äter glass, svarar den lilla prinsessan *ler*

Idag blir det mer pannkakor! Vi plockar äggen uppe hos hönsen och går direkt ner och gör smet! Underbart! Vi hystade ut ALLA hundarna i hundhuset i går och fick sova 8 timmar!!!!! Välbehövligt kan jag säga! Jag vaknade av en liten hand som smekte min kind:

-mormor, kan vi gå upp nu?

Det här är ljuvligt att snusa på! Hur många de är? ja, det kan ni försöka räkna ut! *skrattar*

Just nu har jag fått positivt besked från Malin, Jon är mer stabiliserad i sitt tillstånd, men vi kan inte blåsa faran över än. Kan det vara ALLA som tänkte, tände ljus och bad för Jon? Jag VILL tro det är så.....

Snälla! Fortsätt att göra det tills det vänder helt!

Här kommer en ljuvlig bild på lillan ute på gården, hon var såååå fascinerad av traktorn!

Lyckligt ovetande om det tragiska som händer!

Fler bilder kommer, i valplådan och hos hönsen.