Nej, så börjar jag inte mitt brev till honom! Jag har som rubrik:

- En sann berättelse ur det verkliga livet, skrivet av den lilla människan......

Jag använder ofta skrivandet som terapi när jag tycker något är jobbigt. Många många gånger har jag skrivit brev som jag aldrig skickat men som har kännts bra att få skriva. Ibland har jag haft kurage att skicka dem. Att skriva av sig, känns alltid på nåt sätt befriande.

Jag har under perioden november -09 till dagens datum snickrat på ett brev till Fredrik Reinfeldt. Det är mest för min egen skull men en dag skickar jag nog iväg det till honom. Som de flesta av Er känner till har vi som varit sjukskrivna en längre tid hel eller deltid (deltid för mig) beordrats delta i ett: *Arbetsmarknadspolitiskt program* Åhhh hahaha jag älskar att säga den meningen. Jo, det är säkert! Visst låter det fint.... Arbetsmarknadspolitiskt program.....

Det är inget fel i det. Absolut inte! Men......det är mycket:

- Ehhh, tänkte inte på det....

Jag har under mina yrkesverksamma tid (arbetar hemifrån nu) både varit chef och anställd och suttit i ledningsgrupper och styrelser och varit med om både bra och mindre bra förändringar på olika arbetsplatser. Allt ifrån att praktiskt taget säga upp hela arbetsstyrkan till att flytta till andra lokaler. I samband med detta har det *ALLTID* gjorts en konsekvensanalys! Vilket betyder:

- Vad händer med Kalle om vi gör så här?

- Vad händer med avd. 1 om vi flyttar Lisa till avd. 3?

Och så vidare. Men det verkar INTE regeringen gjort. För så många "barnsjukdomar" det varit bara under min resas gång det borde det inte vara.

Jag kommer att lägga ut det färdiga brevet så småningom för den som känner sig manad att ta del av hur det kan gå till vid en del av regeringens beslut som gäller den lilla lilla människan.

Så: Snälla snälla snälla snälla......gör inte så här! Tänk efter före!